Trots att jag fortfarande lever med min familj och träffar vänner då och då, så känner jag mig ofta väldigt ensam. Ibland undrar man om de verkligen lägger märke till att man är där. Det känns som om alla ser mitt yttre men att de aldrig ser mitt inre. Att man är en statist, man är där för att allt ska se ut som vanligt, men man har sällan en mening eller får sällan någon uppmärksamhet. Men även den mest introverta vill ha uppmärksamhet i stunder.
Jag vill be dig som läser det här att komma ihåg att du inte är ensam, du är sedd och älskad trots att du inte alltid kan känna det. Våra änglar och andliga guider finns alltid med oss och känner dig utan och innan. Trots det så älskar de oss ovillkorligt, hur dumma och ensamma vi än känner oss. Så släpp alla negativa tankar om att ingen älskar dig eller att du är ensam, änglarna finns där för dig, jag finns där för dig, och du själv finns alltid där för dig. Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
