Idag har jag hjälpt mamma att torka av våra fönsterruter. Det är riktigt varmt ute! Vi satte oss en stund för att samla in värmen och energin som solen gav oss. Om det inte var så att det skulle blåsa så skulle jag kunnat sitta där hela dagen. Efter en lång vinter känner man sig verkligen som en på nytt född blomma som letar sig till ljuset, som sträcker sig upp mot himlen för att kunna bli den vackraste blomman. Jag tycker om det, att alla växter växer upp för att bli deras högsta bästa i den miljön dem än växer upp i. De jämför sig inte med andra, de skyller inte på sin uppväxt eller andra yttre faktorer. De gör allt för att se sig själva blomma, och när de gör de så blir de alla vackra och alla unika, precis som vi människor. 

 

Jag blev positivt överaskad när jag såg att det blommat små krokusar i vår gräsmatta. Titta så söta!